”Vi uppfinner hjulet för ofta – guldet finns i historieböckerna”

– Gästartikel av Nicklas Hermansson, NomoFomo

Vem är du efter isoleringen?

All den här tiden i isolering och karantän har fått oss att minnas en svunnen tid och genom att påminnas om klassiska fenomen från förr känner vi oss lite tryggare.

– For legacy brands, this helps reinforce their stability, while also framing their core values to be relevant for today, säger Campbell Ewalds strategichef Kari Shimmel till DigiDay.

Att det skulle bli så här gissade jag redan några månader in på pandemin. Då skrev jag en text där jag berättade om min dröm om att få göra iskalla långburkar från ”Pripps Energy” stort igen och utmana nutidens energikungar Monster, Red Bull och Nocco. Vi uppfinner hjulet för ofta. Guldet finns i historieböckerna. Pripps Energy är bara början.

Nostalgi och marknadsföring 2022

Jag tror att vi kommer att få se reella exempel i pandemins kölvatten eftersom Covid-19 har fått oss att stanna upp. Tänka till. Bli nostalgiska.

Men jag är såklart inte ensam. Den ständigt omdiskuterade marknadsföraren Gary Vaynerchuk har länge pratat om sin dröm om att REA-fynda ett klassiskt varumärke som inte längre är vad det var och lägga det i händerna på sina Gen Z-kreatörer på VaynerMedia. Ett första steg var att släppa en egen K-Swiss-sneaker. Frågan är när han köper upp New Balance?

Det för oss vidare till några faktiska case på nostalgisk marknadsföring som jag har sett under pandemin. Nedan är sju intressanta exempel.

Hur når man ut 2022? MrBeasts sjuka ”Squid Game”-kopia ger dig nycklarna

– Gästartikel av Nicklas Hermansson, NomoFomo

Du har väl inte missat MrBeasts påkostade version av succéserien ”Squid Game”? Ingen annan video – om man exkluderar musikvideos – har nått 100 miljoner visningar snabbare på YouTube. Ett modigt experiment som har gett oss marknadsförare viktiga lärdomar.

Ett världsrekord i medieskugga

Den 24 november klockan 22.00 svensk tid släpptes videon som så många längtat efter, men som få etablerade medier rapporterat om. YouTubern ”MrBeast” – som är en av världens största – hade då, enligt egen utsago, lagt omkring 20 miljoner kronor på att återskapa miljöerna i omåttligt populära ”Squid Game” och skapat en tv-show där 456 deltagare tävlar om de 14 miljoner kronor som han lagt i prispotten. Precis som i det sydkoreanska originalet som under hösten blivit Netflix mest sedda tv-serie genom tiderna. Med skillnaden att ingen dör i MrBeasts variant.

Timmarna innan videon publicerades skrev jag i mitt nyhetsbrev NomoFomo Insights att det galna experimentet med all sannolikhet skulle leda till ett nytt världsrekord. Det var ingen vågad gissning. Jag har varit ute på betydligt djupare vatten. Men den här gången gick det inte att tro annat. Och mycket riktigt: Efter dyra dygn passerade MrBeasts version 100 miljoner visningar. Det har bara musikvideos lyckats med tidigare. I skrivande stund har ”$456,000 Squid Game In Real Life!” – som alltså kostade 35 miljoner kronor att göra – genererat nästan 142 miljoner visningar. Enligt Netflix har 142 miljoner hushåll tittat på deras tv-serie som kostade nästan 200 miljoner kronor att producera. Men vad kan marknadsförare lära av det här spektakulära projektet? En hel del faktiskt.

De gick plus. De satte ett världsrekord – och de visade hur man gör tv-reklam på 20-talet.

Succén ett faktum

Vad Brawl Stars betalade vet vi inte. Men vi vet en del om vad samarbetet har gett dem. Enligt Sensor Tower ökade nedladdningen av spelappen globalt med 41 procent om man jämför veckan innan och efter att videon publicerades. I USA, där MrBeast är som störst, ökade nedladdningarna med hela 350 procent. Dessutom drog Brawl Stars in ungefär 80 miljoner kronor på köp inne i appen veckan efter att videon publicerades. Det är en ökning med 54 procent jämfört med veckan innan.

Den som är snabb på huvudräkning inser då att det här projektet blev en stor succé både för MrBeast och Brawl Stars. De ökade sin användarbas på samtliga plattformarna. De gick plus. De satte ett världsrekord – och de visade hur man gör tv-reklam på 20-talet.

Empati och kreativitet är marknadsförarnas framtida superkrafter

– Gästartikel av Nicklas Hermansson, NomoFomo

Vilka kompetenser kommer att bli framtidens superkrafter för oss marknadsförare? Forskningen är tydlig: för att överleva automatiseringen och robotarna ska du satsa dina kort på kreativitet och empati.

Inget är som förr. Robotarna tar våra jobb, 41 procent av världens alla arbetare överväger att säga upp sig – och nästan varannan har planer på att byta bransch. Det går inte en dag utan att en ny dramatisk forskningsrapport om framtidens arbetsmarknad sköljer över oss.

Så vad är det egentligen som väntar runt hörnet? Hur kommer framtidens arbetsplats att se ut? Och vilka yrken och kompetenser ska man satsa på för att vara en vinnare när den digitala världen smälter samman med den fysiska i den kommande Spegelvärlden (eller metaverse, om du så vill)?

Det senaste året har jag dammsugit internet på statistik, trender och metoder för att kunna ge konkreta råd i min nya föreläsning ”Så blir du en vinnare på framtidens arbetsmarknad”. Efter att ha plöjt igenom en rad rapporter från bland andra analysföretaget McKinsey & Co kan jag konstatera att begreppet STEAM kommer att slå igenom på bred front de närmsta åren.

Det är främst inom dessa områden som jobben kommer att öka, menar forskarna, och de kompetenser som pekas ut som avgörande är bland annat kreativitet och empati.

Digitaliseringen och teknikutvecklingen gör informationshavet djupare varje dag. Molntjänster ger oss nya utrymmen, den ständigt ökande internetpenetrationen demokratiserar innehållsskapandet – samtidigt som nya produktionsverktyg baserade på artificiell intelligens utmanar kreatörerna. Frågan är om kreatörerna kommer att behövas när tekniken kan skapa nytt innehåll utifrån datapunkter? Bara för att ta ett exempel: Redan idag kan AI-modeller producera ny musik som låter exakt som din favoritartist.

Samtidigt finns det flera mer eller mindre lustiga exempel på att den artificiella intelligensen har en bit kvar att gå. Som Googles digitala säkerhetsfunktion CAPTCHA, vars syfte är att avgöra om användaren är en människa eller en bot. Men varför är bilderna så bedövande deprimerande? Det är en gåta som journalisten Clive Thompson varit besatt av att de senaste månaderna.

Vanligtvis skriver han för Wired och New York Times, men för att avslöja sanningen bakom det här mysteriet har han använt Medium-bloggen One Zero som megafon. Hans slutsats är att Googles CAPTCHA-bilder visar världen så som artificiell intelligens ser den.

Låt oss titta närmare på Thompsons analys steg för steg.

Det tar 30 år att förändra världen

– Gästartikel av Nicklas Hermansson, NomoFomo

När jag var liten trodde jag att man dog automatiskt när man fyllde 40 år. Det visade sig vara en myt. I våras fyllde jag 40 – och äntligen har jag förstått att allt inte måste ske här och nu.

Att det tog mig drygt 30 år att inse att livet handlar om tålamod är ingen slump. Det finns nämligen biologiska, historiska och sociologiska bevis som tyder på att det tar 30 år att göra större förändringar – sådana som kan förändra världen. 

Vi har blivit robotar

2001 släppte Daft Punk singeln ”Harder, Better, Faster, Stronger” efter att mänskligheten överlevt milleniumskiftet till stort jubel. Den franska duon visste det kanske inte då, men deras futuristiska electro-hit har visat sig vara minst lika aktuell nu som då. När 2010-talet ska summeras om 100 år är soundtracket självskrivet. 

Två decennier senare har vi byggt ett prestationssamhälle där produktivitet och effektivitet är våra ledstjärnor. Vi har förvandlats till stressade robotar med allt fler beroenden. Men vad är det egentligen vi har så bråttom till? Mer doomscrolling? Mer e-handel? Mer Netflix? Mer Fortnite?

Ekorrhjulet må ha saktats ner av pandemin, men vår otålighet och besatthet av omedelbar förändring är desto svårare att sudda ut. Ett första steg för att bryta mönstret är att läsa  ”This Could Be Our Future” av Yancey Strickler som var med och grundade Kickstarter. 

Målet: ett paradigmskifte

Yancey Strickler jämför förändring med ett maraton, och med förändring syftar han inte på en uppfinning eller produkt, utan på betydande förändringar i värderingar, övertygelser och beteenden. Ett paradigmskifte där en ny idé till slut blir en accepterad standard. Nyckeln är att den nya idén måste överbevisa skeptikerna, och i många fall vänta tills de mest nitiska dör. Den processen tar ofta 30 år. 

”The Metaverse”, som väntas revolutionera framtidens marknadsföring, är ett lysande exempel. Begreppet myntades 1992 av författaren Neal Stephenson, men det är först nu, 29 år senare, som det har blivit hajpat. I januari 2019 skrev Kevin Kelly ett längre reportage i techbibeln Wired om metaversen, som han då kallade ”Mirrorworld”. Vi fick lära oss att den kommande digitala plattformen – den tredje efter internet och de sociala medierna – tros bli den kraftfullaste hittills. Det är där som vi kommer att leva våra liv och marknadsföra våra produkter. En ganska stor grej, kan tyckas. Ändå dröjde det nästan tre år till Epic Games vd Tim Sweeney satte snöbollen i rullning när han i somras började snacka om metaversen i rättegången mot Apple. Sedan dess har även Mark Zuckerberg gett sig in i leken och tydligt visat att Facebook är en av de aktörer som vill äga den nya verkligheten, där den digitala världen sömlöst smälter samman med den fysiska. Det senaste exemplet är de nya AR-glasögonen som Facebook har tagit fram tillsammans med Ray-Bans.

I ”This Could Be Our Future” listar Yancey Strickler en rad andra intressanta exempel på paradigmskiften. Ett av dem är basketens trepoängare som introducerades 1979 i NBA.

Trepoängaren var för divorna

Under de första åren var trepoängsförsöken sällsynta eftersom de var svårare att sätta än tvåpoängarna. Fram till mitten av 00-talet ansågs det som själviskt att försöka sätta trepoängare. Det var ju inte så man spelade basket, menade både tränarna och tv-kommentatorerna. Men när dataanalys introducerades inom sportvärlden fick de så kallade experterna äta upp sina ord.

Analytikerna studerade spelet ner i minsta detalj för att ta reda på var de mest effektiva skotten togs och det visade sig att trepoängaren var vinnaren. Tålamod vinner alltid i längden.